Så äntligen var det fredag! Allt fokus har legat på att lyckas med svenska provet denna veckan då gramatik nog är det jag har svårast för av allt när det kommer till skolan. Men jag måste faktiskt säga att jag tror jag lyckades! Kanske blev det inte full pott och ett A men jag håller i alla fall tummarna för C-B nivå. Dessutom hade jag ett muntligt argumenterande tal i engelskan idag och satte ett A med enda "negativa" kritik att jag lät lite nervös och svajig på rösten, and well belive me, I was ;) Sist men inte minst lyckades jag få ett C + på fysik provet som man max kunde få C på. Livet är helt enkelt lite extra glittrigt idag och allt slit jag lagt ner har lönat sig, that feeling, obeskrivligt! ♥

 

Nu är det i alla fall nog pratat om skolan här på några dagar! I helgen ska jag andas häst, häst och mera häst!

 

På min to do lista imorgon står:

 

1. sovmorgon
2. lång, lugn, god frukost
3. fixa allt i stallet
4. verka Roze
5. lunch
6. motionera Roze lite lätt
7. rida Putte

I fredags plockade pappa och två anda skyttar upp mig på skolan och så åkte vi till Eskilstuna på träningsläger i skytte. Vi bodde på fint hotell, åt god mat, lyssnade på bra föreläsningar, skytte tränade och avslutade med att ha en träningstävling på söndagen. Eftersom jag bara har skjutit ett par gånger än så länge denna säsongen så blev det en väldigt bra uppstart och motivations höjare!

I vanliga fall, när jag bor på skolan, då är tempot högt. Man går upp kl 6, möter vännerna på frukosten, äter, går direkt till stallet och släpper ut kl 6.45, mockar, packar hö, fixar burkar. Sen snabbt hem för att hinna göra sig iordning för skolan, iväg till skolan, kemi, fysik, matte, fullt fokus! Lunch, mer fokus, middag, stallet, kvällsmaten, plugga, sängen.

 

Ungefär detta är en standard dag för mig och för dom flesta i min klass som har häst. Tempot är jätte jätte högt och jag tror ärligt vi är den klass på skolan som har minst frånvaro. Alla är i skolan i princip hur sjuka dom än är, möjligtvis med undantag för magsjuka, har man förkylning och feber, då biter man ihop, för "jag hinner inte vara sjuk". Tempot på våra kurser gör att man inte har tid att missa nått, för man har ingen "ledig tid" att ta igen det på. På söndag kväll när man kommer till skolan sätter man alltså på "on" knappen och sen pressar man bort alla eventuella sjukdoms känslor och trötthet, för att klara tempot. Man tillåter sig inte att känna efter och man lyssnar inte på sin kropp.

 

Det har gått en helg och en lovdag än så länge och jag har varje natt sovit ca 13 timmar. Det är sjukt! Nu när det har blivit lov och jag faktiskt har stängt av den där mentala "on" knappen och tillåtit min kropp att slappna av så gör den det fullt ut. Den tar igen allt den anser att den förtjänar och behöver. För mig som helst skulle vilja ha ett lika effektivt lovschema som skolschema för att hinna med allt jag vill göra är det ganska frustrerande. Dock har jag insett att jag måste ta till vara på detta lovet och faktiskt låta min kropp återhämta sig och ladda om med nya krafter att sedan kämpa med fram till jullovet.

 

Jag är en hypersocial människa. Jag avskyr att vara själv och jag avskyr att göra saker själv. Blir jag tvungen att göra något själv, även om det egentligen är nått kul så måste jag tvinga mig själv till det, jag tycker verkligen att det är sååå uttråkande. Jag är den som alltid försöker se till att ha männiksor runt mig och ständigt planerar låångt i förväg för att vara säker på att aldrig behöva ha tråkigt eller vara själv.

 

Det blir ju på sätt och vis ett litet handikapp då man faktiskt ibland blir tvungen att göra saker själv vare sig man vill eller inte, dock kan det ju vara väldigt bra tillexempel då man bor på internat och ständigt har männiksor runt sig, dygnet runt. Vilket det är mest till för- eller nackdel vet jag inte. Hur som så är det en del av den jag är och min personlighet så jag har valt att gilla och uppskkatta det.

 

Idag har min familj åkt iväg på en liten tur och jag har valde att stanna hemma då jag var väldigt trött igår och kännde att jag behövde en sovmorgon. Hela dagen har jag bara varit själv, läst bloggar, mockat, packat hö, fixat i stallet, suttit ute i solen osv. Och tro det eller ej jag har njutit! Ingen är mer förvånad än jag! Men det har faktiskt för en gångs skull varit fantastiskt jätte skönt med lite egentid!!

 

Tredje praktikveckan är påbörjad och även om mitt drömyrke inte är hästskötare så känner jag bara vad fan håller jag på med till vardags? Jo jag sitter inne och pluggar fysik och matte  som är lika obegripligt som kinesiska för stora delar av sveriges befolkning, varför? Andledningen till varför vet jag ju, jag vill bli veterinär. Men ibland undrar jag verkligen om det är värt det?! Att mocka hästbajs är fan tusen gånger trevligare än att sitta och lyssna på när J mal på om fysik..

 

Typ sånt som det jag nyss skrev är det som snurrar runt runt i huvudet på mig och det gör mig ärligt talat typ galen. Jag har snart läst halva gymnasiet och det är på tok för sent för att hoppa av nu, för mycket svett och tårar har blivit laggt på detta för att bara säga good bye. Men visst tar det emot nått sjukt jävla enormt att veta att man ska tillbaka till plugg och prov om bara fyra dagar.

 

På praktiken är det till 99% stalljobb men även lite ridning. Isladshästarna är jätte gulliga och det har varit kul att prova. Dock är jag alldeles för lång (vad folk än säger om att islänningar bär upp osv). Det blir inte samma ridkännsla på en så liten häst när man är så lång så det är inget jag kommer sattsa på i framtiden precis. Men som sagt, kul att prova har det absolut varit! 

 

 

 

 

 

Just nu har jag paserat stadiet "trött" med tusen mil. Jag blir bara arg, besviken och ledsen vad jag än gör just nu. Ska försöka borsta tänderna och lägga mig i sängen utan att få nått ytterligare mental breakdown. Önska mig lycka till, jag kan behöva det. 

 

Dessutom har jag och Roze hopptränat idag och jag säger bara wow hon är min klippa!! Så himla amazing är hon!! Nej inte bara hon, till och med vi var amazing båda två, som ett team idag! Känslan från dagens hoppträning var verkligen lyckopillret jag behövde just nu! 

Gick hem från stallet efter att ha pysslat om Roze ordentligt, åt kvällsmat i matsalen med underbara vänner, gick hem, pluggade igenom fysiken en sista gång, tog en varm superskönt dusch, bäddade rent i sängen och nu äntligen här jag fått krypa ner under täcket. Känslan när man sliter och kämpar för att klara av saker och lyckas är oslagbar!! Just nu, just i denna sekund är livet riktigt riktigt riktigt bra.

Nu, gympa!

Som jag i stundens hetta skrev om igår så var jag så grymt ledsen och besviken när vi inte lyckades lasta Roze igår. Jag vill att det ska gå lätt, smidigt och odramatiskt och framför allt att det inte ska vara ett stressmoment för Roze.

 

Vi har aldrig tidigare behövt "ge upp" vilket var extra jobbigt. Men klockan var 10 och det var mörkt när vi "avslutade" då det inte gick bättre utan bara sämre + just det faktum att det var väldigt mörkt och sent. Vi ska göra ett nytt försök under veckan eller till helgen, förhoppningsvis med förstärkning av extra kunniga mäniskor!

 

Pga att det blev så sent igår innan vi var klara i stallet så sov jag hemma i natt och så körde pappa upp mig och alla Rozes saker till Lillerud i morse. Skönt att alla saker (förutom träns, sadel och borstar) är på plats i alla fall.

 

Nu på förmidagen har vi haft idrott, som till min stora lycka mest var info och bara liite styrkeövningar = jag kunder vara med trotts ordentlig förkylning. Nyss käkat "mustig korvgryta med grovt ris och sallad", maten på denna skolan asså aah ♥ Men nu måste jag packa väskan och gå till skolan för att ta mig igenom ett långt pass historia + matte. Hörs mer sen!

Här om dagen när jag och mamma red ut tillsammans så sa hon "vad konstigt han går med överläppen". Jag tänkte inte mer på det då mamma inte kan super mycket om hästar utan jag antog att han bara gjorde nått helt normalt.

 

Nu när jag satt och redigerade bilder på Putte och Erika så ser det ut som att han går och gapar på väldigt många bilder. Han var tidigare extremt "gapig" och gick med öppen mun mer eller mindre hela tiden. Troligtvis på grund av att han inte haft bett i munnen så mycket. Nu har dock vääldigt mycket av det beteendet försvunnit så ag var förvånad att se det på bilderna.

 

MEN vad jag upptäckte när jag zoomade in på dessa bilder var att han inte alls gapar! Han gör nått med mulen så han visar tänderna. Precis det mamma menade antagligen! Har ni någonsin sett en häst göra så? Jag har aldrig varit med om det tidigare och vet heller inte vad det kan bero på?

 

Ena sekunden är jag glad, pepp på livet och super motiverad, för att i nästa sekund vara ledsen, besviken och bara känna en allmän känsla av att allt är hopplöst. Det är så himla jobbigt och frustrerande för jag kan inte kontrollera det! Jag försöker att fokusera på allt runtomkring mig som faktiskt är jätte possetivt men den inställningen är så skör. Minsta lilla grej och så pang, ledsen, besviken och allt det där jobbiga. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med denna text..förmodligen ingen stans, jag vill nog snarare förklara mig..om det är för mig själv eller nån annan vet jag inte men det känns ändå som att man kan få lite lite mer ordning på alla tankar om man skriver ner dom istället för att bara låta dom surra runt som arga bin i huvudet.

 

 

 

För ett år sen gick jag ur nian tillsammans med flera vänner jag haft så länge jag kan minnas. Jag var överlycklig över att slippa grundskolan men kunde inte förstå hur jag skulle klara av att lämna alla underbara vänner och lärare.

 

Nu har det gått ett år, jag har flyttat hemifrån, fått massor av fler vänner, köpt en till häst osv! Massor av bra saker har faktiskt hänt! Men trotts det så kan man minst sagt sakna allt det gammla också! Jag kan inte välja vad som är bäst, nu eller då, för det går inte att jämföra. Mycket är fortfarande det samma som då, även om ännu mer inte är det...men...det bästa sättet att samanfatta det på måste ändå vara;

 

 

 

Imorgon är det skytte som gäller! Två tävlingar som dessvärre krockar så vi ska skjuta den ena med funktionärerna i kväll och åka på den andra imorgon. Dessutom är det kalas för kusinen ikväll...hmm får se hur vi får ihop det här..!

 

Har för övrigt tänkt hinna med att gör nått med Putte imorgon och sen på söndag blir det upp tidigt för att åka till Lillerud och försöka få hem Roze..har inget mer planerat den dagen då man aldrig vet hur mycket tid det kommer ta. Förhoppningsvis MAX en timma men man vet aldrig..

 

När vi (förhoppningsvis) kommer hem helskinnade alla tre (jag, pappa och Roze) så ska hon och Putte få inviga den nybyggda sommar hagen och bekanta sig med varandra! Självklart kommer jag vara i högsta hugg med kameran!

Så till sist börjar saker och ting ordna upp sig med skolan..mycket tack vare min sjukt bra mentor och andra bra vuxna. Så himla skönt när det finns folk som lyssnar på vad man har att säga och tar det på allvar. Jag har rätt mycket kvar innan det är sommar lov men det som jag fått hjälp med under dom senaste dagarna har verkligen lättat såååå på all stress och det känns nu bara som att allt är på väg till det bättre!

 

Jag ska ta tag i och göra klart så mycket jag hinner av sånt som kan göras klart och lämnas in denna veckan, 'älskar sånna uppgifter som mn kan känna sig klar med!

 

Nog tjatat om skolan! Roze och jag red ut mycket förra veckan med lite mindre krav. Hon har ju gått såå fint nu en period så då har jag ju velat jobba mycket dressyr arbete med henne men hon förtjänar ett litet break så åter upptar vi det fullt ut igen till sommarlovet! Inte så att hon ska få tappa massa kondition eller ska stå på nått sätt men att vi helt enkelt jobbar på banan två dagar i veckan och rider ut och tränar på nyttiga saker ute dom andra dagarna!

 

Känner mig helt matt, sådär vill och vet att jag kan men det går inte..

 

Jag ska åka upp till Lillerud vid lunch (enda tiden jag kunde få skjuts) och sen ska jag gå till stallet och fixa allt, pyssla om Roze länge och väl, bara rida ut helt utan krav och få rensa huvudet och sen beta henne innan jag smörjer grejerna. En riktig stall dag då jag bara ska ta det lugnt, ta allt i min takt, inte prata med nån, inte tänka på nått som har med skolan att göra eller känna några krav, bara va! 

 

Kommer nån och skäller för att man inte får göra "kul" saker i stallet när man inte har varit i skolan så får dom göra det. Jag orkar inte bry mig. Folk förstår inte vad det innebär att gå in i väggen om dom inte gjort det och jag vägrar göra det en gång till! Att fokusera på sånt som är kul och ger energi är det enda som har lyckats hjälpa mig så det är det jag tänker göra, punkt slut.

 

Min glädjespridare ♥

Ni som följt mig nått år vet att jag förra vintern/våren gick ner 19kg genom hård träning och ännu hårdare kost. Sen började jag på Lillerud, nya vanor, mycket mindre möjlighet att få stöttning av min underbara familj/släkt, ingen att träna med och framför allt ingen tid att träna när man skulle sköta städning,tvätt och häst helt själv. Senare under vintern mådde jag även dåligt då jag var väldigt stressad och det har också spelat in i form av minskad motivation och lite tröstätande. Jag har sen i november haft en förkylning som gjort att jag inte kunnat träna alls. Allt detta har lett till att jag gått up ca 12 av dom 19 kilona jag gick ner. 

 

Nu är det dock ljusa tider och jag har mycket att se fram emot. Visst kommer det komma tuffa veckor och tuffa dagar men det känns ändå lättare på nått vis nu. Jag har även fått in vanor och rutiner och är återigen motiverad att ta tag i detta med träning och bra mat! Och det viktigaste av allt!! Jag börjar INTE imorgon!!! Jag börjar IDAG.

 

Nu har jag pluggat färdigt och ska ta på mig träningskläder och gå dom 500m jag har till min släkts gym. Där har hela släkten alla sina träningsmaskiner och utrustning samlade i ett rum och vi kan träna ihop och ha tillgång till fler maskiner och utrustning!