I vanliga fall, när jag bor på skolan, då är tempot högt. Man går upp kl 6, möter vännerna på frukosten, äter, går direkt till stallet och släpper ut kl 6.45, mockar, packar hö, fixar burkar. Sen snabbt hem för att hinna göra sig iordning för skolan, iväg till skolan, kemi, fysik, matte, fullt fokus! Lunch, mer fokus, middag, stallet, kvällsmaten, plugga, sängen.

 

Ungefär detta är en standard dag för mig och för dom flesta i min klass som har häst. Tempot är jätte jätte högt och jag tror ärligt vi är den klass på skolan som har minst frånvaro. Alla är i skolan i princip hur sjuka dom än är, möjligtvis med undantag för magsjuka, har man förkylning och feber, då biter man ihop, för "jag hinner inte vara sjuk". Tempot på våra kurser gör att man inte har tid att missa nått, för man har ingen "ledig tid" att ta igen det på. På söndag kväll när man kommer till skolan sätter man alltså på "on" knappen och sen pressar man bort alla eventuella sjukdoms känslor och trötthet, för att klara tempot. Man tillåter sig inte att känna efter och man lyssnar inte på sin kropp.

 

Det har gått en helg och en lovdag än så länge och jag har varje natt sovit ca 13 timmar. Det är sjukt! Nu när det har blivit lov och jag faktiskt har stängt av den där mentala "on" knappen och tillåtit min kropp att slappna av så gör den det fullt ut. Den tar igen allt den anser att den förtjänar och behöver. För mig som helst skulle vilja ha ett lika effektivt lovschema som skolschema för att hinna med allt jag vill göra är det ganska frustrerande. Dock har jag insett att jag måste ta till vara på detta lovet och faktiskt låta min kropp återhämta sig och ladda om med nya krafter att sedan kämpa med fram till jullovet.