I lördags efter att jag verkat Roze (mednas jag fortfarande var lite osäker på om det skulle funka att rida henne pga hålväggen hon fått) så fixade jag iordning Putte och red för första gången ut på honom i mörker. Mamma var med som sällskap ifall nått skulle hända. Utmaningen för honom var att överleva benreflexer och pannlampa, vilket han gjorde utan att blinka! Blir så himla stolt över honom om och om igen :') guldponny ♥

 

Under lördagskvällen bestämmde jag och pappa att jag skulle prova att rida Roze på söndagen med bootsen för att se om det funkade. Bootsen är ju som en sko som skyddar hela undersidan av hoven = ingen skit kunde komma upp i hålväggen.

 

På söndags morgonen så fixade jag för första gången på två veckor iordning Roze för en uteritt. Först skrittade jag länge, kunde inte känna någon hälta/ogämnhet. Sen travade vi lite och hon var pigg men stel. Någon stans strax efter vi vände efter 1,5km så urartade piggheten till superpigghet...hahah...Jag skrittade ner för en liten backe på halv långa tyglar men tänkte mot slutet av backen att det kanske var en bra ide att ha korta tyglar med tanke på att hon varit pigg tidigare i traven. Det misstaget, haha, i samma sekund som jag började korta tyglarna tjuter Roze ett riktigt sånt där sto pip och flyger iväg i full galopp. Jag kunde verkligen ingenting annat än att skratta åt henne, haha hjärtat ♥ Hur som helst så blev min slutsatts av ridturen att jag nog inte behövde oroa mig mer just nu för att hon skulle ha ont, skööönt!

 

Efter ridturen drågade vi henne och gjorde transporten redo, Roze var frisk och skulle få flytta upp med mig till skolan igen så jag kunde sätta igång henne. Mellan kl 12-16 så försökte vi lasta henne, utan att lyckas. Till hennes försvar kan jag faktiskt säga att hon stog i princip helt inne flera gånger bara det att hon är så stor att hon är nästan helt framme med huvudet vid väggen men ändå är bakhovarna precis utanför. Alltså anser hon att hon är ända inne och vill inte gå längre in men det går ändå inte att stänga. Till sist sa pappa "vi byter plats" (han skulle stänga och jag stå där framme), inget konstigt med det egentligen för vi brukar byta lite iband men den här gången klickade det verkligen totalt för henne. Hon vägrade ens gå in en liten bit efter att vi bytt. Så när det till sist efter ytterligare typ 1 timma blev mörkt så gav vi upp. Sååå besviken. När allt äntligen började ordna sig med skador ov så ska hon inte gå på tansporten!!

 

När värsta besvikelsen hade lagt sig så borstade jag i alla fall Putte och red honom ett pass i padocken. Jobbade bara väldigt basic. Jätte mycket halt-skritt-halt-skritt. Han blir gärna lite ivrig och vill gå innan man ger klartäcken, bara finputtsning kvar för han sköter sig toppen men alltid kul att få till det riktigt så där perfekt. I traven jobbade jag med att få honom i balans, bogar på rätt plats, bakben under sig, ställd innåt utan att välta innåt osv. Största "problemet" där just nu är att han gärna vill svänga lite inåt när man tar i innertygeln istället för att bara ställa sig i nacken, men vi jobbar på det och med tanke på hur lätt han lärt sig allt annat lär nog det falla på plats snart också!