I fredags när jag kom hem så kom T och kollade på Roze igen. Han kunde känna igenom alla senor utan att hon hade ont någon stans och när jag sprang med henne var hon bara möjligen lite oren. Dock var hon väääldigt stel så det var svårt att säga om det var stelhet eller hälta.

 

När vi gick in med henne igen blev hon blockhalt och hoppade verkligen på 3 ben, det visade sig vara en sten hon trampat upp i hoven. Pillade ut den och sen gick hon normalt igen. Så alltså verkar det ha varit en smäll hon fått på senan → hon har blivit öm och nu har det gått över.

 

I lördags morse skulle jag verka henne då hon inte var halt längre. Vad jag då upptäckte var att där stenen fastnat kvällen innan som blivit mellan hovväggen (det hårda yttre skalet på hoven) och lamellranden (ett lager av vävnad mellan den hårda hoven och kött hoven) var myyycket djupare än vad jag trott. Förmodligen har hon trampat på en vass sten för ca 2 veckor sen, stenen har brutit i hovväggen och skapat en så kallad "hålvägg" mellan hovväggen och lamellranden. I detta hålrum har det packats upp massa grus och skit och hålet har blivit större och djupare för varje dag.

 

Jag har ju inte varit hemma på två veckor så mamma har haft hand om Roze. Det syns inte särskilt mycket då hålet som sagt är fullt av skit så jag klandrar henne verkligen inte.

 

Jag pillade ur all smutts ur hålet och gjorde rent det med sprit. Sen verkade jag upp hovväggen en bit så hon inte skulle belasta precis där hålet är och sen gjorde jag små bollar av lin och grankådssalva och stoppade fullt i hålväggen = ingen skit kan trycka upp. Dessutom får hon ha sina barfota boots på när hon går i hagen/rids.