Sitter och pluggar historia som en galning inför imorgon och fysik inför på fredag. Sätter man inte A på "storprovet" i fysik (vi har ett nu innan jul och ett innan sommarlovet) ja då kan man glömma att få ett A i slutbetyg. Nu eller aldrig, har man inte fullt fokus under dom två timmarna är det kört för resten av kursen, inget A på fredag, inget A i slutbetyg. Kände att denna texten av Jenny Strömstedt beskrev det hela rätt bra!

"Det är sista veckan före jullovet. Det är sista proven och sista chansen för terminen att nå önskebetyget innan det skrivs in i den digitala evigheten på Schoolsoft. Bokstäverna som inte går att ändra. Versalerna som visar vägen mot stjärnorna för den som lyckas och som skickar ut övriga i världsrymdens svarta hål.

Frågorna dyker upp från flera håll i sociala medier som ekande nödrop i vinternatten: Hur ska jag hjälpa mitt sönderstressade barn? Det enda hen pratar om i skolan är betygen?

Det enda jag vet är att det råder betygshets i alla möjliga skolor, fria och kommunala, på landet och i surdegsträsket. I alldeles för många skymningsskumma rum sitter det barn och gråter över att de misslyckats att nå delkriterierna för betyg B eller om det var C eller D som var målet, på ett sketet läxförhör.

De gråter av utmattning efter att ha pluggat oproportionerligt mycket till ett pyttelitet diagnostiskt prov, som ändå betygssätts och vägs in i delmålen, samtidigt som det är stort mattetest och SO-redovisning dagen efter.
"Jag måste plugga på allt för om man får fyra A i de olika delmålen och ett E så får man ändå D i betyg".

"Även om man har A på alla prov och kan analysera Harry Potters faderskomplex och Chelseas förutsättningar att vinna Premier League på engelska, så får man F om man inte vågar prata högt inför hela klassen."
Med andra ord så gör utformningen av dagens kunskaps- och målrelaterade betyg att en elev som till exempel uppnår A i alla betygskriterier utom ett där eleven får underkänt, inte blir godkänd alls.

Själva målen är för en utomstående dessutom så formulerade att det hela framstår som en bedömningssport snarare än en objektiv checklista.

Man förstår att svaga elever utan tillräckligt stöd struntar i alltihop. Att den som är briljant på några delmål men inte lyckas med allt får självförtroendet nedtryckt i skorna.

Sedan gråter de fortfarande små barnen också när "alla andra" får betyg på att de är mycket bättre än de själva enligt skolans bedömningsmatris. I en framgångsfixerad kultur kan det vara svårt även för en vuxen människa med flera års navelskådande terapi i bakfickan att skilja mellan människa och prestation. Om en majoritet i riksdagen i framtiden röstar för att sänka betygsåldern till fjärdeklass tänker jag att det kommer att gråtas ännu mer.

Det är bra i att vilja lära sig saker. Det är inget fel i att sätta höga mål och att följa upp dem. Det är viktigt med en nära kommunikation mellan lärare och hem om vad som behöver jobbas på. Men som stenåldersförälder tvingas man ändå göra en och annan reflektion över nu och då.

I dag får vi på utvecklingssamtalen i sexan höra att barnen redan nu borde tänka över vilket yrke de ska välja så att de kan sätta rätt mål för sina betyg.Då uppmuntrades vi att pröva oss fram och hålla alla dörrar öppna.I dag förhåller sig barnen till ett antal etablerade praxis i betygsystemet som får det att knyta sig i magen när de måste prestera målmedvetet och på topp vid varje enskilt prövningstillfälle för att inte bli loosers för livet.Då hade vi en skola som tillät oss att balla ur på ett sätt som uppväxande människor inte sällan ballar ur. Vi fick lov att vara hormonella och utflippade tonåringar med temporära hjärnsläpp och ändå komma igen eftersom betygen baserades på helheten.

"Du lär för hela livet. Jämför dig inte med andra. Vi älskar dig för den du är inte vad du gör", rabblar vi nu som mantran till våra sönderstressade ungdomar och får en snäsning tillbaka.
"Det funkar inte så nu för tiden".
Det gör visst inte det.

En elvaåring som ännu inte fått betyg men hör vad de äldre skolkamraterna pratar om gör en mer drastisk analys:

"Om man tappar bort sin penna så kan man inte skriva, så då får man dåliga betyg och då får man inget jobb när man går ut skolan och då svälter man och dör."

Den som vill vägleda sina barn både mot en ljus framtid och själsligt lugn har en del att fundera över.

Hur gör man?
Den som har ett svar får inte betyg alls. Men en påse skumtomtar."

- Jenny Strömstedt