Efter 2h hade hon inte ens varit helt inne i transporten. I vanliga fall går hon ju in och kastar sig ut men nu gick hon inte in, men slängde sig inte heller ut som hon oftast brukar. På sätt och vis föredrar jag när hon inte vill på framför att hon håller på och kastar sig, det blir inte lika otrevligt att stå bakom och försöka stänga då.

Efter att jag mer eller mindre lyft på en till sist cool-lugn madam på transporten så lyckades jag stänga utan att hon försökte backa över huvud taget. Den lyckan när man efter 2,5h får på henne under lugna och trevliga former.

Väl uppe på skolan fick Roze flytta in i sin box med kvällsmat medans jag fyllde vatten i hagen och packade mat. Efter lite godnatt pussar styrde bilen hemåt. På väg hem fick jag världens spränghuvudverk och mådde jätte illa, var nog alla spänningar som släppte för idag mår jag bra igen!