Jag är helt övertygad om att det sätt jag hanterar Roze och andra hästar, det sätt jag umgås med henne på, genom att rida klasisk engelsk ridning och hantera henne på det klasiska ridskole-viset är fel. Kanske kommer jag aldrig under Rozes liv komma fram till vad som är rätt, kanske kommer det krävas mer tid än min livs tid för att inse och lära mig komunicera och umgås med hästar på rätt sätt.

 

Att tvinga, kräva och bestraffa är fel. Jag vet det, för jag känner det. Jag får inte slå andra människor för att dom inte vill göra det jag önskar att dom skulle. Jag får inte tvinga min mänskliga kompis att göra nått för mig som den inte vill, bara för att jag känner för det. Jag får inte slå, sparka på eller hota min mänskliga kompis när den säger emot. Istället måste vi diskutera och komunicera. Vad ger mig då rätten att göra detta mot min häst? Min häst kompis. Ingenting.

 

Det finns människor som misshandlar, dödar, slår, hotar och trakaserar andra människor. Lika lite som jag vill vara en del av det, lika lite vill jag vara en av alla de männikor som slår, hotar och bestraffar sina hästar. Men hur ska jag då uttrycka mig och kommunicera? Om inte arga tillsägelser, hårda skänklar och snärtar med spön är rätt? Jag har inget svar. Men bara genom att veta att det jag gör är fel, genom att vara nyfiken och vilja förändra är jag på väg i rätt riktning.